Köttätarna!

Vår inventering av hur mycket kött vi äter i familjen är klar. Kött innebär både fläsk, nöt och kyckling och vi har räknat med allt vi ätit, lunch och middag och pålägg på mackor.
På en vecka satte vi i oss ofattbara 5470 g, alltså 5½ kg på 4 personer, Frans, Ulrika och Ellinor dryga kilot vardera och den största köttätaren av oss alla, Ossian, drygt 2 kilo. Han är minst och växer mest och gillar IKEAs köttbullar, 20 stycken på tallriken!
Det är inte strikt vetenskapligt mätt och vägt och kanske en vecka som inte är representativ, men intressant att se.
Vi köper Linas matkasse var fjortonde dag, då kommer varor hem till dörren för 5 middagar med recept, det brukar vara ett vegetariskt alternativ, en fiskrätt och resten i regel kött korv eller kyckling. Resterande dagar planerar vi själva maten och inte alltför sällan snabbisen "köttbullar och makaroner" vi brukar kalla dem pruttbullar, en omisskännlig doft när man öppnar ett paket Mamma Scans!
Det blir ofta rester och dem tar vi noga reda på,mycket sällan slänger vi mat, Frans och Ellinor tar lunchlåda med sig till jobbet. En hel del middagar och framför allt luncher på helgen trollas fram av resterna i kylskåpet.

På fredag får vi gäster på middag och det är Vegetariska Dagen, den chansen får vi inte försitta, men det blir en utmaning,vi har aldrig bjudit på vegetariskt till fest!

Kanske utmaningen att minska köttätandet börjar nu?

Nu börjar det!

Ja nu börjar vår resa till ett klimatsmartare liv, det är som inför en premiär, både roligt och lite nervöst. För snart två veckor sedan träffades vi sex familjer i Botkyrka som tillsammans ska få lära oss om klimatsmart liv och leverne. Några dagar senare åkte jag till Ungern, med flyg, och åt korv och gulashsoppa i massor, inte så klimatsmart om jag förstått rätt. Men det handlar väl om att förstå och göra förändringar som håller en lång tid. Alla livsstilsförändringar har nog störst chans att lyckas om de genomförs lite försiktigt, en bit i taget, och står kvar under en lång tid, istället för att gå ut med alltför stora ambitioner och sedan inte orka med och återgå till det gamla.
Viljan finns där, det är en viktig fråga, viktigare än valresultat, hur det går med vår jord. Om jorden inte finns kvar, spelar det ju ingen roll vem som är valsegrare. Förmågan att göra de förändringar som behövs är det som gör mig nervös, har jag förmågan?
Vilja och förmåga, det är väl inte mer som behövs egentligen?

Vi började  med att att inventera våra matvanor avseende hur mycket kött familjen äter, allt från skinkan och leverpastejen på frukostmackan till skollunchen och middagen hemma. Planen är att försöka minska mängden, kanske inte avseende frekvensen, snarare mängden. Det går till exempel att blanda rivna morötter i köttfärssåsen. Vi planerar också att minska på mängden ris, ett livsmedel som vid odlingen bidrar till stora mängder metangas, en gas som är många gånger mer växthusdrivande än koldioxid. Det blir nog inte så svårt, då ingen i familjen är väldigt förtjust i ris. Sushi förstås, är ju gott, det får nog bli mitt enda risintag.

Några ytterligare enkla åtgärder vi planerar är inköp av en wokpanna, vi fastnade aldrig för den trenden på 90-talet, då blir det gott med grönsaker och snabb tillagning, och inköp av en soda-streamer. Det senare är redan gjort, så nu slipper vi åka och köpa bubbelvatten i flaskor. En liten farhåga är att barnen kommer att dricka mer läsk, vi får se hur det blir.

Vi har också en del planer avseende shopping och konsumtion, men det får vi återkomma till.